Hon fick en andra chans och tog den

Marie är 12 år och på väg mot Kastrup för en semesterresa utomlands med sin mamma och syster då det händer. Bilen far över på andra sidan och kraschar rakt in i en plogbil. Den enda som överlever är hon själv. Med bruten rygg.
 
Det är snart 30 år sedan. Marie tar emot oss i sitt hem och vant hanterar hon rullstolen när hon visar oss till köket.
– Välkomna, säger hon samtidigt som hon ber assistenten om hjälp med några glas som står högt upp i ett skåp.
– Jag brukar bara använda dem när jag vet att jag kan få hjälp, säger hon förklarande.
 
Vi slår oss ner vid köksbordet och Marie berättar om den tidiga morgonen då hon förlorade sin familj och samtidigt fick ett livslångt handikapp.
– Inget barn ska behöva uppleva något sådant. Men vi väljer inte våra förutsättningar. Vi måste leva med dem.
 
Samtidigt markerar hon att hon numera lever ett möjligheternas liv. Att kämparglöden tagit henne vidare och att hon nu förlikat sig med det som hände. Inte accepterat men förlikat sig.
– Jag lägger inte så många tankar på det längre utan fokuserar på mina möjligheter. Jag tycker om att resa, träna och ha kul. Och så ser mitt liv mestadels ut idag.
 
Och visst lever Marie ett aktiv liv. Hon har familj och låter inte funktionsnedsättningen nämnvärt påverka det hon vill göra.
– Med assistenthjälp kan jag göra väldigt mycket, säger hon. Jag vill gärna ha fart i livet för att trivas och jag tycker att jag lever som jag vill.
 
Maries assistenter är anställda av OP Assistans i Gävle och där jobbar också Marie som administratör.
– Företaget genomsyras av andan att värdesätta och respektera varandra. Att ge alla kunder möjligheten att leva sina liv fullt ut efter de förutsättningar som finns. Det gillar jag.
 
Assistenterna gör att Marie inte uppfattar sitt liv som särskilt begränsat. Hon har själv utformat vad hon vill ha hjälp med, på vilket sätt och av vem.
– För mig är det viktigt att assistenterna gillar att hjälpa till och kan låta sig styras av mina behov. Och att de uppskattar fart i tillvaron och tycker det är roligt att anstränga sig. Jag känner också ett ansvar för att de trivs på sin arbetsplats. Alltså i mitt hem tillsammans med mig.
 
Behovet av assistens ser självklart helt olika ut beroende på vilken funktionsvariation man har.
– Den ansvarige på OP Assistans hjälper mig att rekrytera den kompetens jag behöver. Och jag är självklart med i rekryteringen om jag vill. Ibland finns redan rätt person anställd i företaget. I dagsläget är vi 550 anställda. Andra gånger behöver man rekrytera externt.
 
Marie igen:
– Brinner man för att hjälpa andra så tycker jag absolut att man ska våga pröva på att arbeta som personlig assistent. Även om man aldrig testat tidigare. Det är ett meningsfullt arbete som är flexibelt på många sätt.
 
Marie återkommer till betydelsen av assistenterna på OP Assistans.
– Jag är tacksam över att jag fick fortsätta leva efter den där dagen i det hala väglaget. Vägrar numera att fastna i svårigheter utan vill istället leva efter det jag kan göra. Självklart är assistenternas arbete avgörande för det. Jag är lika mycket värd som andra.
 
Om Marie Löfgren
Ålder: 41 år.
Familj: Make, dotter på 18 år, son på 14 och en son till på 11 år.
Jobb: Administratör på OP Assistans.
Funktionsvariation: Bruten rygg/rullstolsburen.
Levnadstänk: Fokus på möjligheternas liv.
 
Om assistenterna: Helt avgörande för om jag får leva fullt ut eller ha ett mycket begränsat liv.
Om OP Assistans: Bra värderingar som bygger på respekt för människan och det märks.